Du där din skit

Att någonting kan utgöra en så stor del av en själv
hur kan det bli så
vad är det som föder det?
Ångesten
mitt största ord
det som på nått sätt bygger upp mig
eller hur ska jag säga
det är liksom kärnan i mig, sen är jag uppbyggt runtom den
Den blir liksom värre nu
smyger sig på
jag försöker att inte nämna den högt
kanske den försvinner då
smyger sig tillbaka där den kom ifrån
Var kommer du ifrån?
kan någonting bara dyka upp så?
är du medfödd?
eller skapades du vid nått speciellt tillfälla, jag förträngt?
jag tror du bara finns där
du, Ångest
det är inte lätt att fungera när du kommer fram
tar över alla tankar
får dom att ändra form
orkar inte byta medicin igen
förhopningsvis går du och lägger dig om några dagar igen
lurpassar
jag vill bara fungera just nu
lite mer
innan du komemr tillbaka fullt ut
bara så att jag kan fungera lite till
göra lite mer
kunna gå till jobbet
handla, det där normal
utan att du tar över
gå och lägg dig
låt mig fungera lite till

nej, nu tar vi ett glas vin, Ångesten och jag. . .
Haha vi två, som om du blivit en vän.
Skiiit ner dig