K r i t i k

Jag började skriva ett långt inlägg.
Men det var så jävla tråkigt så jag radera det.

Och eftersom jag är kvar i samma tillstånd som innan
och inte vill skriva då, och än så länge inte är upprört över
nått allmänt
så blir det inte mer än så här.

Jag har börjat tröttna på att skriva å klaga på allt,
för faktum är att inte en enda bryr sig om vad just jag tycker.
Eller att det skulle göra någon som helst skillnad.
Men det gör inget, ingenting alls.
Förutom att det känns väldigt onödigt att skriva då.

Plus att jag tröttnat på att klaga över saker
ex människor i störta allmänhet å deras handlingar,
eftersom jag vet att det inte kommer bli bättre.
Människor kommer inte mirakulöst inse att dom är idioter.
Att dom förstör sig själva,
samhället osv osv. . .

Så vi får se hur det blir med den här bloggen.


Men kolla nu blev det ju en del skrivet ändå.

Hit, dit och tillbaka

Johanna is in sthlm med brödrar och "styvmamma".
Johanna käkar gemensam frukost.
Och allmänt är Johanna även lite. . . förvirrad.

Men det gör inget. . .det gör ingenting alls,
för jag kan faktiskt inte hjälpa det.

Vi ska i alla fall åka över med båten i dag till Helsingfors,
tillbaka torsdag morgon då far jag till min broooooder i Vaxholm.
Fint. Liebe och alla andra ord jag borde skriva.

Sen på fredag blir det väl hemfärd till min LLIIiiillaaaAmman.
Som jag är otroligt fjantig vid och saknar fast vi bara
varit borta från varandra några timmar.
Men så är det väl när man är van vid att alltid vara tillsammans,
och när man trivs ihop.
Han är min bästaste bästis och älskade allt.



Jag skriver som om jag vore tretton år gammal, vad fan är det med mig?

Detta är min stoooorebror Johan, han är lite bäst, he he

Detta är Johans Gabriel


Och sen hittade jag inga bra bilder på mina småsyskon,
inte för att jag tror att det är nån som bryr sig, men ändå

Resa

Sitter på ett tåg på väg till Stockholm
med småsyskon bakom mig
och en främmande man vid min sida.

Övriga passagerares ihärdiga pratande,
jag med turen att jag inte glömde packa ner datorn.

Ca fyra timmar av tidsfördriv.
Jag har inte riktigt kommit på hur jag ska fördriva dom bara.

Kanske sammanlagt en timmes stirrande genom rutan
(tyvärr åker jag baklänges, så det blir mest jobbigt)
en timme vid datorn
halvtimmes korsord
äta
dricka
möjligtvis framme. . .

Så vad ska göras i sthlm dåååå.
Jo, småsyskonen ska till sin mamma och bror,
och jag med. Möjligtvis någonting om 24 timmars kryssning.

Sen ska även jag hälsa på min bror,
miiiiin bror Johan.

Fan jag pallar inte skriva.
För jag upptäcker nu att det mest är onödigt skit som kommer ut.
Men men. . . kommer jag på nått bättre att skriva om
så får jag väl göra det.

ångvält

allting kommer sakta, sakta, sakta tillbaka
sakta, vem fan försöker jag lura
allt kommer tillbaka som en ångvält








så därför kommer jag inte att skriva på ett tag
antingen tills jag mår bättre
eller tills jag kan skriva om något annat än mig själv
och min nuvarande ångest, och allmänna skittillstånd

(för jag anser kanske lite att det känns tramsigt att skriva mer än
fyra jagmårsådåligt inlägg)

ihopknutet och f e l

Här och nu.
Förr, då, innan.
Tid.
Här och nu blandas ihop,
blandas av för mycket då, förr, innan.
Tills jag inte vet vad som är vad.

Hjälp mig att reda ut mitt trassliga inre
mina ihop knutna tankar.





. . . . .Nej gör inte det, jag klara det säkert själv.
Jag blir bara så förbannat rädd, när jag märker
att jag faller in i gamla tankebanor.
S o m jag faktiskt trodde att jag var förbi
(eller ja kanske inte anledningen att jag inte är där
beror enbart på medicinering och inte direkt nått gediget terapiarbete)


Nu. . . .nu. .. .ska jag gå och jobba.

Om någon kunde kväva mig istället,
e l l e r jag hade fan hellre fått något obehagligt inkört i min
röv istället för att behöva gå idag.
Jag vet det låter löjligt, bara gå å jobba för fan. . .t y p.
Men till mitt försvar. . .det är inte så l ä t t. . .e n k e l t.
Det är jobbigt. . .och jävligt s v å r t.



Så det var väl dagens gnäll då.

M I S S B I L D A T

Jag har en väldigt lustig och obehaglig känsla
som tycks gro i mig.
Jag kan inte definiera den,
jag kan inte beskriva den.

Fast jag kan försöka.

Det känns mer som ett illamående
blandat med någon slags förvirring och förtvivlan.
Allt känns på något sätt förgäves,
allt känns ganska hopplöst,
värdelöst.

Och allt det där bara blandas i mig ,
som en jävla ångestcocktail (det är ju värst vad dramatisk jag är).
D e t får mig att vilja spy (som om jag inte gjort det tillräckligt)
samtidigt som jag förtvivlat vill gråta.

Ska det bli så att i stället för två steg fram,
där jag trodde att jag var på väg
istället ska ta tre steg bakåt.

Ni kan inte förstå hur rädd jag är för att gå tillbaka
och må som jag gjorde innan.
Man kan inte fungera då,
när ens inre är kaotiskt, missbildat. . . miserabelt. . ?

(det kallas bipolär sjukdom)

H J Ä R N BL Ö D N I N G

I halvt förtvivlan och halvt förundran kan jag inte förstå
att jag kunde bli så
s j u k t j ä v l a full i lördags.
Vad var det som hände?
Kan någon säga mig det. . . .antagligen inte.

Men ungefär så här var kvällen.
Var hemma hos Therese där vi började med nån cider
delade en flaska rödvin, sen varsin öl och sen varsin cider.
Åh än så länge där inga problem, jag brukar kunna dricka en del.

Sen kommer vi ut, närmare bestämt Qbar.
Och där måste ju helvetet ha brötits lös utan att jag var medveten om det.
Föööör jag tyckte inte jag var så full där,
men det måste jag uppenbarligen ha varit
för när jag dagen efter loggar in på min swedbank och ser att jag
handlat sprit för 400 spänn där.
Det konstiga är att jag har bara minne av att jag gått till baren två gånger.
Uppenbarligen var det fem. . . .

Men det kanske inte gör så mycket jag hade roligt.
Fram tills dess att jag har fått för mig att Thereser har gått.
Så i stället för att ringa henne och ta redapå det, bara sticker jag
(som tur är var Therese i säckerhet. . .på Qbar).

På något mirakulöst sätt lyckas jag ta mig hem.
Men väl hemma, ja då jävlar blir allt svart ha ha
eller ja nästan, jag kommer ihåg att jag sitter
ihoptrassalad och inlåst på toaletten.
Kaskadkärks överallt.
Roger får dyrka upp låset och "rädda mig".
Först hjälpa mig ur min egna snara jag lyckats göra kring mina ben,
innehållande strumpbyxor och ett par minimala string.

Sen undrar han varför jag kräkt överallt uuutom i toaletten.
Då säger jag bara "JAA just det" och slänger mig framåt
för att kräkas ytterligare en gång.
Men istället för en lyckad spya, slår jag uppenbarligen i huvuvet i toaletten,
som, bara för att upplysa er är väldigt hård.

Sen börjar jag självklart böla en massa pågrund av dåligt samveta för alla
röda kaskadspyor som omger mig som Roger får stå och torka upp halva natten.
För när jag väl var klar (trodde jag, och nan) började jag spy igen.

Dagen efter undrar jag ju va fan som har hänt.
Roger fyller i vad jag glömt.
Och den där smällen i huvudet. .. ja den tog nog mer än jag trodde.
Fööööör det gör så in i helvetes ont i hela panna, har bulor och skit.
PLus att jag under hela söndagen inte kunde resa mig för det kändes som om
jag skulle dö.

Sååå en härlig helg, en toklördag.
En fruktansvärd bakis/hjärnskakning möjligtvis hjärnblödningssöndag.

Och nuuuu. . . .nu. . . ska jag jobba. . .

Visste ni att. . .

. . . när en gråsparvshonas partner parar sig med andra honor
letar hon upp deras fågelbon och dödar deras ungar.

. . . späckhuggare och delifinernas ungar sover aldrig dom första tre månaderna
utan simmar konstant.

. . . en nordlig leopardgroda drar in sina ögonglober så att de pressar på strupen
så att den tvingar ner maten. Annars kan den inte svälja.

. . . draculamyrorna kallas just för det pga att de suger blod från sina egna larver.



Och utöver det är jag en sudoku mästare!
Jag är MASTER på det, klara skit lätt den svåra och
myyyycket svåra. Det tråkiga är att det är inte svårt längre.
Så antingen är jag mega mega smart eller har jag bara lärt mig ett system.

Tyvärr är det nog det andra alternativet som stämmer. . .

+massa+massa++

Ja. . . Jag är väldigt dålig på att uppdatera den här så kallade bloggen.
Jag förstår inte varför det ska vara så jävla svårt,
nu blir det mer som ett projekt varje gång.
I stället för en kul grej, att "bara skriva av sig".

Jag kan komma på tusen saker att skriva när jag exempelvis är på jobbet.
Men när jag kommer hem är det blankt.
Tomt.

Så va fan gör man?
Jo, jag bara skiter i det.
Får lite smått ångest varje gång jag sätter igång min dator
och ser allting jag "borde" gå in på och uppdatera.
Men icke att jag gör det.

MEN det kanske bli bättre snart.
Eller borde jag kanske bara ge upp det.

Vi får se. . . .I dag är i alla fall en röd helg med Therese.
Det innebär
johanna+therese+massa vin kanske annan alkoholhaltig substans+musik= super
(inte super som att vi sitter och super, eller jo det med. Utan mer suuuuper
som suuuper bra, as kul bäst. . .t y p så)



Fred ut

Hör å häpnad

Johanna är K R E A T I V igen, hör å häpnad men det bara rullar på.
Jag ritar som en galning å inspirationen flödar.
Min hand värker, men det är fint.

Snart kanske jag kan bli vad jag vill. . . lite liebe kanske




"What you lookin' at? You all a bunch of fuckin' assholes. You know why?
You don't have the guts to be what you wanna be? You need people like me.
You need people like me so you can point your fuckin' fingers and say,
"That's the bad guy." So... what that make you? Good? You're not good.
You just know how to hide, how to lie. Me, I don't have that problem.
Me, I always tell the truth. Even when I lie.
So say good night to the bad guy!
Come on. The last time you gonna see a bad guy like this again, let me tell you.
Come on. Make way for the bad guy. There's a bad guy comin' through!
Better get outta his way! "



ps. jag tror inte på något sätt att jag är en badguy eller att det skulle applicera på mig haha.
Bara från en allmänt bra film som jag tänkte på innan jag började skriva. . .
Kan ha varit att Roger spelade nån hiphop låt där dom samplar från just den filmen. . .
så kan det vara

Fredspris

Okej så Obama fick fredspriset. . . Vad ska vi tycka om det?

Jo, vi ska tycka som så, att visst jag gillar Obama
MEN hur jäkla svårt är det att vara en "fredlig" efter G Bush ha ha.
Inte speciellt.

Det mesta han har gjort har varit och åkt omkring och bett om ursäkt,
redat upp skiten Bush ställde till med.
(men misstro mig inte jag gillar Obama, tycker det är bra att han blev vald)

Hörde på nyheterna där dom sa något som att han ändrat hela
världspolitken eller världsklimatet,
ja men konstigt då. För det första är han neger vilket självklart gör en dramatisk ändring för hela folket eftersom det aldrig skett
(och jag faktiskt trodde aldrig skulle hända).
Och han hade ju även tonat ner hela världklimatet
och som Roger sa "Ja men svårt då när den förra var igång som en jävla ångbastu".
Och det stämmer ju.

Så tycker jag det är rätt att Obama fick fredspriset. . .njjaaaaa nej.
Dels det han gör nu är liksom att städa upp efter den förra presidenten
som var en mordlysten galning på gränsen till dement,
som älskade krig och som även har sagt dumma jävla
saker som TYP antingen är du med oss eller för terroristerna.
Så hur jävla svårt är det att var fredlig då.

Plus att tyvärr är det så att det blir en jävla skjuts mot det här priset
för att han är mörkhyad.
Hade en vit president fått det i samma sits tror ni?

Så ja slut satsen är att jag tycker det är lite konstigt,
vad har han egentligen gjort. . .nån som vet?
För i så fall tell me, för jag pallar inte googla ha ha

Det finns personer som verkligen kämpat hela eller nja kanske halva sina liv
för att uppnå fred, love peace and understanding ha ha.
Men i alla fall personer som verkligen har kämpat.

Som jag har fattat det har Obama bara (eller inte så bara faktiskt) blivit usa:s president.
Cleanat upp efter Bush, talat om klimatförändring varit allmänt svart
och såååå ett nobel fredspris.

Fragment av en fylla

En gång kom jag föresten hem raglandes klockan åtta på morgonen.
Var jag varit hade jag glömt, dock börjar det bildas små fragment
av kvällen i mitt huvud.
Och fy fan vad jag inte var nykter, men fy fan vad roligt jag hade.
Det var länge sen (eller ja kanske 2,5-3 år) och det var med Therese.
L O V E
L I E B E

Ett steg framåt

Jag kan nog inte förklara hur mycket jag inte vill jobba denna helgen.
Jag vill ha vin flytandes i min annars tomma magsäck,
alkoholhaltigt blod strömandes genom mina ådror.
Men ack nej, så blir det icke.

Antar att jag får ta igen det nästa helg. . . .maybe




Jag kanske har en liten liten plan för mitt liv nu, eller åtminstone
ett mål. . .Och det NI det är ett jävla framsteg i min egen lilla evolution.
H E P P

livsval. . . ?

Kanske jag på något sätt borde ta tag i mitt liv.
Med tanke på hur jävla pissigt trött jag är på min "livs situation"
just nu. Inte den jag har hemma, men den jag har "arbetsmässigt".
Det känns som om jag på allvarligt håller på att gå sönder
och förtvina lite varje gång jag går dit.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska stå ut en dag till
en sekund till.
Men på något vis lyckas jag.

Jag ska inte gå in på detaljer, jag borde inte ens skriva att jag inte
trivs på mitt jobb i en jävla blogg. . .
Men det gör jag.

Saken är den att jag trodde att mina alternativ inte var så många.
Jag tänkte att jag bara kunde söka andra assistentjobb
så kommer jag därifrån i alla fall.
Men jag vet inte om det hade varit bättre någon annan stans.

Säkerligen hade jag trivts bättre
MEN det är ju faktiskt inte det jag vill göra.
Jag tror jag mååååste få göra någonting kreativt,
annars dör jag. . .nej kanske inte, men nästan. . .
(tatuerare, makeup artist, frisör, stensättare va fan som helst bara jag får vara kreativ
eller använda min jävla kropp und my mind)

Och saken är den att tatueraren jag först gått till
sen hade ett "uppehåll" från (he he) har nämnt flera gånger
att jag kunde gå lärling hos honom.
Och varför inte?. . .Först var jag orolig att han inte va seriös
men jag tror det, vi har lite "connectat" under åren ha ha.

Och jag vet att det hade varit PERFEKT för mig.
Jag verkligen känner det, det hade varit as bra.
MEN så kommer det där jävla mennet där jag känner mig osäker.
Jag antar att det är så här med de flesta människor
i alla fall är det så för mig.
Att jo, när jag ska måla, vi säger något åt en kompis så går det skit bra.
Jag bara skissar upp på tre sekunder och jag kan verkligen se hur den skulle
vara som tatuering på personens kropp var den skulle placeras osv osv
MEN om jag skulle måla inför någon som är en auktoritet för mig.
Alltså i detta fallet en riiiktig tatuerare så känns det som om det inte alla skulle gå.
Att det då blir skit dålig, jag skulle nog inte ens våga försöka.
Eller känner jag att det jag gör hade vem som helst kunnat.

Det är jävla röv skiiiit för detta är någonting jag verkligen hade velat.
VAD I HELVERTE gnäller jag om, BARA gör det.
Varför kan jag inte bara skita i att jag är så jävla tönt, bara måla måla måla,
tills jag känner att jag blir bättre.

MEN ja när man har löst det så börjar jag ju direkt tänka på hur jag ska få inkomst.
Jag vet ju att arbetsförmedlingen hart lärlingslön man kan få av dom,
men räcker det? "gälls" det att vara hos en tatuerare,
dom har säkert bara en del yrken som "duger".

Vad fan är detta för jävla tråkigt skitpiss inlägg.
Jävla fan trött jag är på allt, mig själv, jobbet vad jag skriver.
Att jag skriver detta just nu.
Kan de inte bara vara enkelt någon gång?

Kanske det är det, bara jag som gör det svårt?


(fan att man ska leva i ett samhälle som gör det så jävla svårt för en att göra vad man vill,
eller bara tjäna pengar så att man ken leva som en normal människa.
Plus att jag ska till jävla psyk i morgon och antagligen få en diagnos. . .
hmm fast kanske den kan hjälpa mig på traven åt rätt håll. . .)

se mig, hör mig. . .?

Just nu är det svårt för mig att skriva.
Dels för att Rogers musik skriks ur högtalarna,
gör det nästan omöjligt för mig att tänka.
Men bara nästan.
Och dels för att min hjärna är fylld av snor.

Härligt va . . .





Jag undrar varför alla människor alltid måste vara någonting,
varför?
Att alla människor måste ses, höras.
(är det verkligen så viktigt?)
Inför alla, inför ingenting.
Hur kan man säga att man är socialist,
moderat eller annan politisk läggning.
Va, hur kan man det?
Det är ju som att bestämma svaret på en fråga innan man hört den.

Och detta behovet av att synas eller vara något.
Varför måste man vara någonting.
Kan man inte bara vara säg själv, utan att man måste ha bekräftelse för det.

Som jag läste att allting är redan gjort, man kan inte vara nyskapande längre.
Men jag tänker kan man inte bara vara då?
(måste man tänka på saken så mycket, förstörs bara inte hela grejen då
med att göra något nytt, om det är något man måste tänka över, ska sånt inte bara komma)
Måste man vara nyskapande. Som exempel med en stil, varför måste man just ha en stil.
Bara själva begreppet, att hur man klär sig är en stil.
Kan man inte bara klä sig för att klä sig.
Jag menar jag tar ju på mig vad jag känner för, inte för att jag måste upprätthålla en viss stil.

Förstår man eller jag snurrar till det helt, jag känner själv att jag snurrar till det helt.
Men jag vet fan inte hur jag ska förklara det bättre just nu.
Jag mår alldeles för blä, för ööh.

Det jag antar jag tycker är tråkigt är att allting ska var indelat i fack.
Och jag tror det är det utan att man tänker på det.
Att folk kan ta för givet beroende hur man klär sig, HUR man är som person.
Eller bara för att jag mycket tatueringar och kanske klär mig mer "rockigt"
så måste jag lyssna på rock. Jag har ju på mig vad jag tycker är bekvämt för dagen.
Om jag sen skulle ha baggy brallor nästa dag betyder det då att jag lyssnar på hiphop.

Eller nej jag vet inte nu snöar jag in för mycket på hela grejen.
Saken som jag från början ville komma fram till har jag redan tappat.
Sakerna jag ville ha sagda är redan glömda.
Sköljs bort varenda gång Roger byter låt (vilket är hela tiden ha ha)
Min koncentrationsnivå är inte på topp, inte på något sätt.



så skit i allting jag skrivit, ha ha
vilket gör hela detta inlägget totalt onödigt.
Efter som jag inte alls ffick fram det jag ville utan bara snurra till det.
Och ja inte till min fördel ett dugg..

ööhhh aaaahhh fuck ya´ll

Det nygjorda, tillfixade

Detta var vad jag fixade till, har en hel del kvar att göra.
Så är blir det när man har för bråttom och går till en SKIT tatuerare först.
Så det är dagen läxa till folk som läser!
Kolla upp för fan vem ni går till, lägger gärna lite mer pengar
på någon som är bra.
W O R D






Och jag är väl medveten om att man hand/arm
ser jävligt sjuk ut på en av bilderna

Idioti ideologi

idol
idol
idol
idioti
apati
någon form av filosofi ?

tv
tv
facebook
google
hur ser jag ut
facebook
facebook
onödigast.nu
idol
idol
inget liv

VAD är det som händer med oss?
eller jag är då inte inkluderad
eftersom jag INTE tittar på ex idol. . .
Och alla jävlar tjatar om hur jävla dåligt det ena eller det andra är,
men ändå så TITTAR dom på det. Ni föder ju det fattar nu inte det???!!

Ser inte folk själva hur jävla mycket onödig tid de lägger ner på
SKIT saker, eller kan det vara så att dom har så pass lite intelligens
så att dom inte fattar det.
Kanske ytterligare ett skräckscenario som antagligen är
s a n t


oooohHHhh my goooooooood
(måste väl uttrycka mig så för att folks ska FATTA)
det är så JÄVLA ute med oss.

(ha ha ha människor har ihjäl sig själv med sin egen jävla ointelligens)

nytatuerad.nu

ömmande skin
men nya fina gaddningar
en klåda som tar över allt annat
kanske inte konstigt när jag just nu är nytatuerad
på fyra nya ställen på armen.

Eller ja inte nya, där var ju nått innan.
Nu är det bara vid gjort, fixat
och så mycket bättre.

WWwwwiiHHooooU

På väg till tatueraren i bussen lyssnade jag på ljuv musik.
Dessa fyra låtar regerade i mina öronen
fyllde mina sinnen till max.
(varför är en del låtar så mycket bättre i hörlurar på en buss?)

Edith Piaf -Non je ne regrette rien
(Vilket jag allvarligt tycker är den bästa skrivna och framförda låten någonsin)

Joy Division- Love will tear us apart

La Roux- Bulletprofe

och alltid White Lies- farwell to the fareground



för övrigt är jag piss sjuk.
Och tror jag kommer dö av min hosta.
Det låter och känns för jävligt,
med tanke på att jag inte röker. . . .

Taste kind of like sad

Varför ska det vara så att varje gång jag ska skriva nått skit här
så går det bara inte.
Jag måste verkligen tänka
för att komma på någonting att skriva.


Ska det inte bara flöööda?
Vad hände med alla gamla arga, aggressiva
kanske lite löjliga
men för mig just då meningsfulla inlägg.
Där jag ville något, säga något. . .bla bla bla

Jag kan sitta hemma eller vara på jobbet
och höra någonting eller läsa någonting
när jag tänker shit det här måste jag skriva om.
Jag kommer ihåg citat, roliga grejer å shit
MEN när jag väl loggar in här
(typ tre dagar sen jag skrev nått sist)
så händer ingenting,
eller jo nått händer ju och oftast är det onödigt jävla skit.

Och inte fan händer det nått speciellt heller.
Jag är jävligt trött på mitt oinspirerande liv.
Jag tycker fan inte jag gör någonting mer
än att vara hemma eller på jobbet.

Jag har ingen ork till att ex
fika med någon (typ vem skulle det vara)
bara gå på stan
hälsa på någon
det låter löjligt men det känns som om det
krävs för mycket av en energi jag inte har.
(kan man göra annat än att GNÄLLA,skit johanna
folk svälter, dör, skändas, torteras och jag sitter å skriver
om mig själv å mina jävla gnällinlägg)

ja ja skit samma.

Här är några saker jag för tillfället gör :

* tatuerar mig igen- Byggt på den på handleden, så den går runtom hela
och en bit upp på handen, fixat till mitt ankare OCH en stjärna med en dödskalle i.
(plus ska dit i morgon å fixa lite mer, hoppas det går bra fast jag är sjuk)

* har faktiskt börjat måla lite igen, till å med inhandlat
nya block, pennor m.m
(kanske ett steg framåt?)

* äter sushi minst tre gånger i veckan.
Hur fan skulle jag kunna leva utan det?. . .
förmodligen inte speciellt bra






Taste the happy Michael. Taste it.
Taste kind of like sad. . . .