Denna försummade blogg, vad ska jag med dig till?
Egentligen hatar jag dig men av någon anledning tror jag att någon dag
kanske jag helt mirakulöst börjar skriva om ordentliga saker och ting.

Inte onödiga saker om ens liv eller enbart vara negativ mot allt som det brukar bli.
Varför i helvete skulle någon vilja läsa det. . . .

Men iof har jag en väldigt god vän som bloggar precis som man ska,
som man borde.
Där hon kan blanda åsikter med anekdoter.
Vad som sker i hennes liv, bilder.
Men utan att det blir för mycket av något.

Men sen har hon också förmågan att skriva.
Att uttrycka sig.
Hon är rolig, smart och påhittig (he he)

Hon är http://ausikts.blogg.se/

Själv tappar jag orden, sitter förlamad framför datorn.
Min fantasi har tynat bort.
Jag kan inte komma på något som skulle vara värt att skriva om, eller läsas för den delen.
Har jag blivit äldre? Eller ja det är ju klart att jag har. . . Men inte borde all min kreativitet försvinna för det.

Jag hittar anteckningsblock med tusentals ord, formuleringar och meningar som jag inte kan förstå att jag själv skrivit.
Men det är konstigt när jag pratar med andra bara forsar orden ut.
"Jag avfyrar skämt som en AK-47:a"
Som när jag är med min lilla Therese, då finns det inget stopp på alla sjuka saker som sägs eller hittas på. Men va fan händer när jag sätter mig här.
Bara skit kommer ut, som just nu exempel. Vem fan sitter och skriver sånt här trams.
Det blir bara sånt här löjligt halvdeppigt blööö.
Jag som har gjort hur mycket som helst den senaste tiden eller året eller när fan jag uppdaterade ordentligt.

Det finns ju resor jag gjort, helt sjukt fet konsert där Roger Waters gjorde en uppsättning av the wall.
I globen gav seinfeld mig magrutor av allr skratt.
X antal vinkvällar hos Therese med roliga citat, foton och videoklipp.

Men nu kommer jag på varför jag inte engagerar mig i denna bloggen.
För vem fasen skulle läsa den och ens bry som om vad jag sysslar med.
Varför vill jag att någon ska läsa om vad jag gör, eller anser om saker.
Jag vet ju själv jag läser ingen blogg för jag tycker bara folk skriver om tråkiga jävla saker om skit dom gör som är totalt ointressant (inte melissas blogg då).
Och sen är det väl inte så att jag "marknadsför" denna så kallade blogg.

Nej ska man blogga ska man fan ha något att skriva om.
Och framför allt kunna skriva, formulera sig.
Ha någon åsikt, en mat, blom, modeblogg eller vad fan som helst bara man inte gör det bara för att skriva om varenda liten onödig sak man gör.
Men hey vem fan är jag att säga något alls. Jag behöver ju inte läsa det jag tycker är skit.
Men jag vet inte, någon form av ventilation blir det väl. Det är bara så jävla läskigt att det har blivit så att man skriver om sitt privatliv, vad man gör etc på interwebb.
Har vi verkligen sånt bekräftelsebehov? För annars vet jag inte varför man gör det, ja om man inte har något form av tema när man bloggar.

Exploatering av en liv deluxe.

Tatt

I morgon är en bra dag
för jag ska till Sveriges för länge sedan huvudstad Malmö för att gadda mig.
Få lite struktur och helhet över högerarmen. Kommer bli skit bra för min kära tatuerar är amazing.

www. johansvahn.blogspot.com

Changes

Efter att misskött denna bloggen ända sen den föddes,
allt från pinsamma kassa inlägg under ens mindre positiva stunder
till onödiga hettsiga debatter med mig själv tänkte jag nu börja om på nytt.

Eller va fan man ska säga (varför vet jag egentligen inte).

Tanken var att skaffa en helt ny blogg men sen tänkte jag,
va fan skiten kan vara kvar (eftersom detta antagligen bara är en grej jag fått för mig nu men antagligen kommer hata och ha ångest över om ca fem minuter sedan fortsätta skriva lite halvtaskiga onödiga inlägg igen).

Såååå jaha här är det då (uppenbarligen) det "första" inlägget i den omgjorda bloggen.
Denna gången ska jag försöka ha en mer positiv underton (hur fan det nu är möjligt).




Okej hänt sen sist:
Syster har fått en son, finaste Leon. Me love
Även Mikaela har fått en son, congrats
Jag har ny tatt me lova big time
Jag ska tatta mig igen nu på fredag, vad vet jag icke ännu.

Sen är det kanske inte så mycket mer nytt.
Dom obligatoriska fyllorna för att fly vardagen, den ibland smygande ångesten efteråt.
Samma jobb, ja samma allt tror jag. Inget nytt.
Inte vad jag kan komma på nu som skulle ligga i någons intresse.

Precis som om något av det jag skrivit kommer förgylla någons tillvaro.