Att dö två gånger

"Alla har sin egen historia, men ibland vet de inte vilken den historien är,
eller var de passar in i den.
Säg att ens föräldrar ser en som ombytlig och oansvarig;
säg att jobbarkompisar insisterar på att man är den som får fart på festen;
och där står man, fångad i en version av sig själv,
i sina snäva marginaler, och det hemska är
att man för det mesta inte ens vet om det.
Och eftersom vi alla är en gåta för oss själva
och beroende av att andra människor kan förklara oss
och göra oss sanna, ser man sig gradvis som så också.
Det är historien man tror man befinner sig i.
En komedi. En fars.
Man förlorar de andra bitarna av sig själv.
Men det händer att man ser sig själv i ett annat ljus,
intalar sig själv något annat.
Man blir en helt annan historia,
djupare och sällsammare och mer intressant,
med nya bottnar."


Ett stycke från boken "Att dö två gånger" av Nicci French.

Påverkan och en del ignorans

Det är ju värst vad mycket som påverkar en som människa.
Mina föräldrars föräldrars beteende som gjorde mina föräldrar till det dom är.
Som sen har påverkat mig till den jag skulle bli.

Om ena föräldrar har pengar
eller inte har det.
Om man har syskon
djur.

Bor i lägenhet
eller hus.

Vännerna runtomkring en.
Människor du kanske bara möter en gång
men som gör en inverkan.

Om du blivit mobbad i skolan
eller var den som mobbade.

Killarna du dejtat
blivit ihop med.
Alla ord som sagt
och dom som aldrig blev sagda.

Hade jag bara ändrat en av dessa faktorerna i mitt liv
hade jag kanske varit helt annorlunda.
Tänkt på ett annat sätt.
Haft andra åsikter och perspektiv.

Jag ångrar ingenting jag någonsin varit med om
även om det är mycket som varit ja hmmm
väldigt inte bra, eller vad man ska säga.

För det har lärt mig så himla mycket som jag är rädd
att jag inte skulle lärt mig annars.
Det har öppnat mina ögon,
tyvärr fått mig att inse i alldeles för tidig ålder
vilken skit värld detta är.



Vissa ord som jag fått höra har inspirerat mig.
De flesta har gjort mig förbannad,
upprörd.

Ibland ledsen men mest besviken.

Besviken för att den mänskliga rasen är som den är
och att det antagligen inte går att ändra på.

Förbannad för att just jag ska vara en av dom
som fattar hur denna världen egentligen är.
Den som inte bara kan skjuta undan det.
Ignorera.
Som inte kan gömma mig i en enkel vardag
utan att få ångest och dåligt samvete.
För att jag lyssnar, ser och tar in.
Analyserar.
Kritiserar.

Det hade varit så jävla mycket enklare
lättare
om jag antingen inte var den allra smartaste för att inse
att sverige och världen inte är så bra som man tror.
Att inte allt handlar om idol eller ute kvällar på Harrys.

Det hade varit så jävla mycket enklare
lättare
om jag helt enkelt var så egosentriskt att jag inte bryr mig
om någonting som inte anbelangar mig själv.

Upprörd för att jag inte gör mer själv eller försöker
påverka mer än jag gör.
Då är jag lika dum, lat och obrydd som de mindre smarta
och egosentriska jag rätt ofta föraktar.
Jag är inte mycket bättre själv.

signalstopp

Två saker som stressar mig varav den ena även gör mig en aningens
psykiskt sjuk.

Det första är stationen som bytt sin jävla signal så fort de ska meddela något.
Det kan vara helt ok om inte signalen är precis som den i
närkontakt av tredje graden.
(vilket för övrigt är en jäkligt bra film jag rekommenderar)


Det andra är att det blir mörkt så fort.
Okej hade jag gått upp kl nio och inte vid tolv hade jag ju haft fler
ljusa timmar. Nu är det ju dock icke så.
Vilket gör att när jag går upp och väl klätt på mig och halvt kommit igång
så är det typ två timmar tills det är mörkt.

Sicket banalt problem som jag faktiskt får skylla mig själv för.

Jag har säkert mycket mer som antagligen är intressantare som jag borde skriva om.
Men så fort jag sätter mig här så tar det stopp i mina tankebanor och
mina välformulerade meningar i huvudet har lagt sig till ro
för att inte aktivera sig än på ett tag.

Hemkommst

Jag ser ett vitt
kallt
och mörkt landskap rulla förbi mig.

Med kinden mot den kalla rutan
och min andedräkt som bildar imma
som delvis skymmer min sikt.

Vita
kalla landskap.

Solen
värmen som för några timmar sedan
var min verklighet
känns nu mera som en illusion.

Vita
kalla landskap.

Av någon anledning känns det
välkomnande
och saknat.

Hemma är där. . . . .
vad finns?

Ett annorlunda missbruk

En seriemördare beskriver sitt första mord som att ta en sil.
Att översköljas av en känsla som knappt går att beskriva.
All vrede och ilska rann bort, en enorm lättnad försvann
när femtonåringens första offer slutade andas.

En femton årig pojke som lever på att göra inbrott ser en vuxen man
förgripa sig på en liten pojke, samma man som natten därefter blir avrättad.
Det första offret.

Här ger den nu vuxna seriemördaren någerlunda rimliga skäl och en vettig förklaring
till varför han valde att mörda.
Ett litet barn som blir utsatt.
Men vad blir det för ursäkter sen när han fortsätter.
Stad efter stad
människa efter människa.
Barn, kvinnor blir torterade, våldtagna.
Skändade.

Det blir ett beroende, han jämnför det med ett drogmissbruk.
Fortfarande finns det mängder av ursäkter varför han begick just dem morden.
Han gick genom en skog, hade skogen inte funnits där hade tillfället att mörda där inte funnits.
Hade en kille inte stött på honom hade han inte blivit mördad.
Inte heller hans fru
inte heller deras spädbarn som slogs ihjäl med ett basebollträ.

Han gör sig själv till ett offer.
En mamma som hatade honom, en nära släkting som sexuellt utnyttjade honom som liten.
Fast statistiken säger att barn som blir försummade samt sexuellt utnyttjade som små
ytterst sällan blir seriemördare.

Att göra sig själv till ett offer, för att skapa nya.
En brist på empati och manipulativ.
En psykopats två främsta drag.
En man som när kameran är på ser sårad och förtvivlad
och hemsökt ut.
Mannen som gråter framför en reporter
ser sina offer framför sig
blodet
skräcken ångesten.
Samtidigt när han väl blir tagen likgiltligt beskriver i detalj vad han gjort
utan att visa ånger.
Han beskriver allt på samma sätt som när man har husvisning.
Mannen som man först kunde förstå varför man skjuter ihjäl en pedofil
men som sedan själv blir en
och en våldtäcktsman
och en mördare.
Seriemördare.
Mannen som har så många liv på sitt så kallade samvete att han inte själv kan räkna dom.
Men om han tänker efter lite drar han slutsatserna att han mördat
i genom snitt sex personer per år i tjugo år vilket blir en siffra på
120.
e t t h u n d r a t j u g o

Fan med

jag skulle skriva ett jävla inlägg men ångrade med så jag bara logga ut.
Då la bloggen upp ett tomt inlägg som jag inte kunde ta bort,
och det fan jag irriterande för då står det bara dagens datum bla bla bla.

Så bara för det var jag tvungen att skriva något.
Och det blev detta skitet för jag har inget att vettigt att få ur mig i dag.
Iof är det sällan jag har det.

Ungefär detta har jag att "säga" nu

"People are strange when you're a stranger
Faces look ugly when you're alone
Women seem wicked when you're unwanted
Streets are uneven when you're down"

"Scissors cuts paper, paper covers rock, rock crushes lizard, lizard
poisons Spock, Spock smashes scissors, scissors decapitates lizard,
lizard eats paper, paper disproves Spock, Spock vaporizes rock, and as
it always has, rock crushes scissors."

. . .oooooch att det fan icke är lätt att packa
när tre hängivna katter tror dom är involverade. . .

En överblick av mina senaste fyra dagar

Johanna goes lugg

Denna dagen

alltså den 3 november är= 3 years of love.

E X A K T för 3 år sedan halvt stapplade jag in genom dörren
till lägenheten jag sitter i just nu.

Bakfull och allmänt äcklig blev jag lockad hit
och en gnistra uppstod ha ha.

Gnistran höll i sig och blev en eld. . . .typ

Såååå i dag blir det käk på cats.
Vin innan, vin efter.
Vädret hindrar en lite från att göra något mer kreativt.



Det var typ allt för tillfället. . . Adjö

från fylletorsdagar, gud, stickning till knulllturken

Sedan sist jag uppdatera skiten här
har jag X antal sjukt roliga bilder på en
Johanna/Therese kväll
som infann sig en torsdag eftermiddag tills man däckade.

Vittnar om en sjukt rolig kväll.
(bilder antar jag att jag får lägga in senare. . . någon dag. . .
någon gång. . .kanske.
Jag drar sällan ur tummen som börjat växa fast i min röv)

Jag har snöat loss på The big bang theory
sjukt bra.
Så pass bra att man han med 3 säsonger på ett dygn.



Jag har åter igen funderat över varför människan i alla tider
alltid har varit tvungna att skapa sig en "gud"
som de ska tro på, tillbedja, skylla saker på m.m. . .
Iiiiiiiii stället för att tro mer på sig själva och människor
i största allmänhet. Då hade vi (mänskligheten) kanske haft
liiiite bättre förutsättningar.


Nu ska jag sticka vidare. . .inte sticka som att dra,
utan sticka= handarbete.
För jag tycker denna staden suger och kan inte komma på
något att göra mer än att gnälla över det.
Borde söka annat jobb och flytta.
Men nej jag flyr in i stickningens maniska värld. . . Adjö
(för övrigt är ju "knullturken" jävligt kul, jag som haaatar youtube klipp folk ska pracka på en)