livsval. . . ?

Kanske jag på något sätt borde ta tag i mitt liv.
Med tanke på hur jävla pissigt trött jag är på min "livs situation"
just nu. Inte den jag har hemma, men den jag har "arbetsmässigt".
Det känns som om jag på allvarligt håller på att gå sönder
och förtvina lite varje gång jag går dit.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska stå ut en dag till
en sekund till.
Men på något vis lyckas jag.

Jag ska inte gå in på detaljer, jag borde inte ens skriva att jag inte
trivs på mitt jobb i en jävla blogg. . .
Men det gör jag.

Saken är den att jag trodde att mina alternativ inte var så många.
Jag tänkte att jag bara kunde söka andra assistentjobb
så kommer jag därifrån i alla fall.
Men jag vet inte om det hade varit bättre någon annan stans.

Säkerligen hade jag trivts bättre
MEN det är ju faktiskt inte det jag vill göra.
Jag tror jag mååååste få göra någonting kreativt,
annars dör jag. . .nej kanske inte, men nästan. . .
(tatuerare, makeup artist, frisör, stensättare va fan som helst bara jag får vara kreativ
eller använda min jävla kropp und my mind)

Och saken är den att tatueraren jag först gått till
sen hade ett "uppehåll" från (he he) har nämnt flera gånger
att jag kunde gå lärling hos honom.
Och varför inte?. . .Först var jag orolig att han inte va seriös
men jag tror det, vi har lite "connectat" under åren ha ha.

Och jag vet att det hade varit PERFEKT för mig.
Jag verkligen känner det, det hade varit as bra.
MEN så kommer det där jävla mennet där jag känner mig osäker.
Jag antar att det är så här med de flesta människor
i alla fall är det så för mig.
Att jo, när jag ska måla, vi säger något åt en kompis så går det skit bra.
Jag bara skissar upp på tre sekunder och jag kan verkligen se hur den skulle
vara som tatuering på personens kropp var den skulle placeras osv osv
MEN om jag skulle måla inför någon som är en auktoritet för mig.
Alltså i detta fallet en riiiktig tatuerare så känns det som om det inte alla skulle gå.
Att det då blir skit dålig, jag skulle nog inte ens våga försöka.
Eller känner jag att det jag gör hade vem som helst kunnat.

Det är jävla röv skiiiit för detta är någonting jag verkligen hade velat.
VAD I HELVERTE gnäller jag om, BARA gör det.
Varför kan jag inte bara skita i att jag är så jävla tönt, bara måla måla måla,
tills jag känner att jag blir bättre.

MEN ja när man har löst det så börjar jag ju direkt tänka på hur jag ska få inkomst.
Jag vet ju att arbetsförmedlingen hart lärlingslön man kan få av dom,
men räcker det? "gälls" det att vara hos en tatuerare,
dom har säkert bara en del yrken som "duger".

Vad fan är detta för jävla tråkigt skitpiss inlägg.
Jävla fan trött jag är på allt, mig själv, jobbet vad jag skriver.
Att jag skriver detta just nu.
Kan de inte bara vara enkelt någon gång?

Kanske det är det, bara jag som gör det svårt?


(fan att man ska leva i ett samhälle som gör det så jävla svårt för en att göra vad man vill,
eller bara tjäna pengar så att man ken leva som en normal människa.
Plus att jag ska till jävla psyk i morgon och antagligen få en diagnos. . .
hmm fast kanske den kan hjälpa mig på traven åt rätt håll. . .)