lagom blödigt

När hoppet om våren börjar tändas i folks ögon
börjar snön att falla igen
blir ni förvånade?
trodde ni verkligen att våren skulle komma nu?
likt bleka dansande barn faller de till marken

sedan sist:
jobb
begravning
sena nätter hos dom
huvudvärk
mera jobb

så inget där som är värt att skriva nått mer om

jag går igenom allting man skrev innan
sida efter sida
ord efter ord
den där "unga" kärleken
blödande hjärtan
hur allting som var så viktigt då
inte finns idag
hur hela ens värld kretsade kring så få
eller egentligen bara kretsade runt en
hur en person kunde vara medelpunkten i ens liv i så många år
denna besattheten man hade, men trodde att man var utan

hur mycke ord man hade på lager då

sen blir man liksom äldre på nått sätt
inser att det finns mer än den där enda
att utanför fönstret finns det så mycke mer
att men en dag inser att
detta är inte så speciellt längre

hur man, ja växer upp
nya värderingar kommer fram
man hittar andra
träffar andra
väljer
ratar
behåller några i minnet långt där bak
tills man träffar den där nya
den som är spännande
den som på nytt får en att känna det där pirret i magen
fast nu på ett bättre sätt
för att man har vuxit
och lärt sig
nu är man ärlig

och hur denna person blir det stora i ens liv
men nu på ett annat sätt
nu utan den där "ungdomliga" besattheten
kan det vara så
eller har jag fel

nu en ny
fast trygghet
vi har lärt oss så mycke
var och en på sitt håll
tack för det
annars hade det nog aldrig funkat

jag har inget behov av det gamla längre
jag tror mest jag tittar framåt
haha lite lagom blödigt va?
men jag hoppas att du sitter där på soffan bredvid mig då
eller i sängen nära, nära
tunga andetag

det e ju fan vad det snöar