______________

om man bara skulle stanna upp
stoppa
pausa

möjligtvis rader
lägga till

plus
minus
lika med vad?


jag vill bara stanna och tänka
verkligen ha en tankeställare

eller bara komma på vad jag vill
vad jag vill göra
ägna mitt så kallade liv åt

uppenbarligen finns det inget säkert än
det finns massa val
möjligheter

nu är det bara för mig att välja
bestämma
tänka på ekonomiskt skit



men det känns som om jag kommer stå kvar
på samma jävla ställe och trampa/stampa.
För tillfället är det inte så jävla lätt att ändra min situation.
Jag letar jobba hela tiden, det fiiiiiiinns inga,
eller måste man ha körkort.

Okej då kan man utbilda sig då, och jag har mina aningar om vad jag vill göra.
M e n hur fan ska jag kunna utbilda mig
när jag ena minuten är hyperaktiv
och nästa förlamad.
Hur ska jag kunna utbilda mig när jag helt plötsligt får en period
där jag inte kan göra något.
Där all ångest tar över, så att jag inte ens kan jobba.

Hur fan ska jag då kunna utbilda mig och bli något då.
Och detta verkar ju inte vara något som går över, utan en diagnos jag får.
Som jag kommer ha. . . kanske hela mitt liv.

vad är då valen, att öka min medicinering så att jag k a n s k e blir bättre
ellllleeeeer så att jag antagligen mest går omkring som en zombie.

AAAhhhh F A T T A jag vill ju med bara utbilda mig
bli någonting
få ett ordentligt arbete

jag vill inte
vakna varje morgon med en sten över mitt bröst
med en dunkande huvudvärk
och värkande leder

tankar som är så förvirrade att dom inte ens går att försöka förklara
ett hjärta som bara skenar
sen plöttsligt stannar upp
skakande händer
saker som jag hör
ser
men inte är där
och jag vet om det
att känna att man tappar sin verklighetsförankring
m.m

försök då att gå till ett jobb där j a g
ska ta hand om en annan människa

hur ska jag kunna det när jag inte ens kan ta hand om mig själv




det kanske inte är så konstigt när man redan i sig själv känner sig uppgiven
att man blir det ännu mer.
Jag vet inte hur jag ska försöka vara positiv eller se framåt på ett bra sätt.
Jag önskar att jag verkligen kunde beskriva hur det känns för mig
hur jag mår
att att dom som borde verkligen kan fatta
förstå hur jag har mått (så länge jag kan minnas)

men jag kan inte. . .jag kan inte ens försöka beskriva känslan.
men egentligen varför borde jag, varför sitter jag här och blogga om det.
Fast även om ingen läser får jag erkänna att det är jävligt skönt att skriv av sig.
Få ur sig lite. Även om ingen riktigt kan förstå.