"Det är hennes eget fel. hon driver honom till det, hon har sig själv att skylla.
Och när han slänger av sig kavajen, lossar på slipsen, kavlar upp skjortärmarna
och känner hur det frigjorda adrenalinet stimulerar nervsystemet, ökar pulsen och höjer blodtrycket håller han reda på att han förvandlas till en helt annan.
Till monstret, mördarmaskinen, hustrumisshandlaren, som han annars inte vill kännas vid.
Han är utom sig och helt borta, och det som sker upplever hans om en film.
Som någonting han kunde sitta nere i biografsalongens mörker och bevittna.
Han skulle kunna sitta som åskådare vid sjunde bänk och äcklas av det utstuderade och de överdrivna ljudeffekterna. För det är inte han utan en främling som slår hennes bakhuvud i soffbordet . Det är inte han utan någon annan som vrålar rakt i ansiktet på henne medan han klämmer åt kring hennes hals tills tungan hänger ut och bara rosslandet återstår.
Det är inte han som sparkar henne som en skabbig hund tills hon ligger stilla och han inte orkar längre. Det är inte han som får hennes högra öga att svullna upp och blodet att rinna över hennes förvridna ansikte. Det är inte han som bryter hennes långfinger genom att bända det bakåt tills hon skriker så högt att han får ont i huvudet.
Och det är inte han som svettdrypande sliter sönder hennes röda sidenklänning så att paljetterna rasar över hennes nakna, solariebruna kropp medan han tar hennebakifrån som en knarkpåverkad milissoldat på räd i byn. Det är inte han som njuter av att göra det.
Inte han som låter henne ligga som ett halvdött bylte på vardagsrumsgolvet när det första dagsljuset silar in genom gardinspringan och fåglarna har börjat sjunga. Det är inte han som tillsist utmattad sjunker ihop i soffan, tar av sig skor och strumpor och med en djup, belåten suck tänder en ciggarret. Det är inte han som tar ett bloss för att sedan lägga ifrån sig cigaretten i askkoppen och utan minsta ånger sluta ögonon och falla i sömn.
Det är inte Gert Jacobssen, nuvarande politisk talesman för Socialdemokratiet, före detta finansminister och förmodligen socialdemokraternas blivande statsministerkandidat som gör sådana saker. Och vem skulle tro det? Ändå är det hans fru, Linda, som vaknar efter att ha svimmat än en gång och som med de sista reserverna av självbevarelsedrift flyr från huset och den osyldigt sovande."
Hanne- Vibeke Holst
Kungamordet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera eller bara skit i det