I går misshandlades en nära vän till på vägen hem från
skit hässleholmsfestivalen.
Helt jävla oproviserat, uppenbarligen bara någon som bara
går och letar efter nån att "jiddra" med.
Åh jag blir så JÄVLA förbannad eftersom vi just skillts åt.
Och jag befinner mig tre sec därifrån, men ja jag visste ju ingening.
Å nu grämer det mig att hon inte ringde!!
Jag hade sprungit som en jävla galning,
och vem vet va fan det hade slutat.
Men går nån på en nära vän till mig då jävlar
blir det kortslutning i min hjärna.
Jag sitter bara här hemma och ser olika versioner framför mig
hur det hade kunnat gå till.
FaaaaAAnn jag är så jävla arg.
Och är det någonting jag inte är rädd för så är det att få stryk.
En människa kan klara en hel del.
Och till skillnad från många andra människor
skiiiiiiter jag fullständigt i om dom har hundra miljoner brödrar
och kusiner.
Dom hade kunnat få mosa ner mig
och det hade inte gjort någonting
för jag hade i alla fall gjort det jag kunde för min vän.
Och jag lovar jag hade inte varit den som legat ner.
(möjligtvis som det nu skulle vara så att alla släktingar dök upp
ha ha ha. . .jävla värld)
Utöver det har det väl inte skett något annat av värde att skriva om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera eller bara skit i det