Höghus, Låghus Dårhus

Jag stinker bortslösade timmar

mina vänner luktar uppgivenhet.

Nere i centrum snackar de om bilar

och fotboll och fyllor och dealar.

Tippar och hoppas på att göra ett lyft,

och slippa vara där man egentligen är.


Rulltrappan och hissen är det

enda som går uppåt här.



Bland höghus och låghus och dårhus.



I pensioghettot går de levande döda,

där ber de sin sista bön.

Hoppas att kanske nångång till slut

det hittar en släkting hit ut.

Och ungarnas skrik från gatan

är det enda tecknet på liv,

förutom gänget utanför tobaksaffären

som är fulla och drar runt i en bil.



Och allt är som vanligt hos de ensamma.

Kärringar med matkassar från Metro

skyndar hem till spisen och barnen.

TV'n står på, lyser upp det grå rummet,

hon undrar om hon långsamt blir galen.

Hon tänker på hettan som fanns hos dem förr,

en orkan har blivit en bris.

Han sätter på videon istället för mig,

hennes tårar fryser till is.



Och allt är som vanligt hos de ensamma



Ungarnas skrik från ingentinggatan

är det enda som händer, på de hopplösas gränder.

På söndag ska bilarna tvättas för satan.