Förnimmelse

Bland all allmän depression tar jag mig till jobbet
lite i åtta i morse.
Sömnen sitter starkt kvar i mig
(Eller är det medicinerna jag äter och gjort så länge
som fan borde lagras i min kropp).

Solen skiner i alla fall och jag håller inte på att dö
av kyla.
Jag går samma väg som jag gick igår.
Samma väg som jag just nu kommer på att jag gått
i tre år. . . tre år. . .

Men två saker skiljer sig från gårdagen.

1. Det faktum att solen skiner jag mina händer inte är stelfrusna.
2. Buskarna som igår var kala har nu börjat slå ut.

Och ju längre jag kommer ser jag att processen är igång.
Allting börjar slå ut.
Hjärtat slår ett extra slag.

Väl på jobbet, en hittills strålande morgon spelar radion
The Beatles- Here comes the sun

och jag förnimmar sommaren