För länge sen skrev jag detta:
Jag saknar en existens jag inte ens känner
Att ha någon där, att bara vara nära
Känna andetag....fingrar mot hud.
Elektristet
genom kroppen
Andetag
Fingrar
Hud
Existens
Men jag vet inte var du är, tror fan knappt att du finns
Du som bara ska finnas där...bara för att vara.
Bara finnas där för att jag ska få känna.
Känna andetag
Hud
elektrisiteten när man berörs.
Känna att det är bra...Bara för en stund
Det hade varit rätt fint
Jag saknar en existens jag inte ens känner
sån var man då, men nu har jag det, nu har jag allt det där
jag trodde att jag aldrig skulle få.
En trygg tillvaro, med den bästa som finns i min värld.
Som gör allt för att jag ska må bra.
Mitt syre, mitt allt.
Oj vad blödig jag blir, men så är det i alla fall.
Kanske jag snart orkar skriva "normalt" igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera eller bara skit i det